Sustainability – from research to practice

Steffen Jöhncke and Bent Jørgensen | 12 May 2022

Young man seen from the side, sitting at a table, taking notes on a pad and with an open laptop computer.
StockSnap on pixabay.com

The following nine blog-posts were written by students at the School of Global Studies (SGS). Based on interaction with collaborative partner organizations in public administration, civil society, and industry, nine groups of students in the Global Studies BA program have identified a number of current sustainability issues. In their engagement with these issues, they present how current scientific research contributes to exploring and solving the problems at hand. The students have written these blog posts as part of their participation in the course “Communicating Sustainability”, which is taught by senior lecturers at SGS Steffen Jöhncke and Bent Jörgensen who are also guest-editors for the blog posts. Within the course the students have also produced 3-4 minute long audio-visual presentations, assisting the partner organizations in communicating sustainability issues to a range of public or internal audiences.


Team 1: Overcrowded housing – the hidden culprit of inequality

Overcrowded housing is a widespread problem in socio-economically vulnerable areas in Sweden. This post will shed light on the effects of overcrowding on all aspects of life. We argue that a safe and sustainable home environment is essential for achieving good work and educational results.


Team 2: Teaching sustainability in school - a way to create sustainable generations?

In Sweden, ecological sustainability as a school subject is underprioritized. This blogpost argues how this type of education has real value for children and could provide a positive outcome for society as a whole in the long run.


Team 3: A society with economic growing pains

With our natural resources dwindling, there is a widespread faith that economic growth will create technical solutions capable of transcending resource scarcity. Meanwhile, scientists are divided on economic growth as a means to achieve any sustainable development. There is a need, therefore, to question the current state of the economic system.


Team 4: Different approaches to a common goal: The importance of inclusive views on nature to promote sustainability

To tackle climate change and its challenges, the work toward sustainability should include different views of nature in the political debate. By justifying the traditional views of nature, sustainable development can be reached in both ecological and social dimensions.


Team 5: Local Participation – the key to the 2030 Agenda

New research highlights local community participation as essential for achieving the Sustainable Development Goals. Municipalities can be a part of the solution by using their scope for self-governance and encourage effective cooperation between local stakeholders as a key to achieving the goals.


Team 6: Q-commerce paves way for a future with a living countryside

People living in the countryside are experiencing alienation from benefits generated from city activities. Q-commerce presents us with new ways of commerce, offering easy market access. It is an example of the need to plan for a sustainable future to keep the countryside alive.


Team 7: Circular economy – The privileged solution to sustainability

With its focus on reducing, reusing and recycling, the concept of circular economy has been heralded as one of the solutions towards more sustainable consumption patterns. However, this blogpost highlights how transition to circularity may benefit some parts of the world while affecting other parts adversely. One case in point is the dependence of the Bangladeshi economy on textile production and exports, making it necessary to consider social sustainability issues on a global scale, rather than merely one country at a time.


Team 8: Struggles and Opportunities on Implementing Ecosystem Services in the Swedish Planning Processes

Ecosystems Services are used to create an understanding that human survival and well-being depend on the services that ecosystems provide. The concept has an influential role in the Swedish planning processes but there are some challenges in bridging the knowledge gap between science and practice.


Team 9: Inclusive health care – a prerequisite for equitable healthcare

Reaching social sustainability is a universal goal. This post highlights the importance of good health communication regarding newly arrived immigrants in Sweden. Research has been shown that many newly arrived immigrants feel that their needs concerning health are not being met.

 

Keywords: #OvercrowdedHousing #SustainabilityTeaching #EconomicGrowth #ViewOfNature #LocalParticipation #QCommerce #CircularEconomy #EcosystemServices #HealthCommunication

 

Steffen Jöhncke is a social anthropologist with a particular interest in the professional use of anthropology in practice. Bent Jørgensen is a Peace and Development researcher mainly working in the fields of poverty, governance and health. They are both senior lecturers in the School of Global Studies at the University of Gothenburg.

 

1: Trångboddhet – jämlikhetens dolda bov

Ida Dolk, Mimmi Fasth, Simon Foureaux, & Lina Jonasson

“Det är jättekallt för mig. Jag har varit sjuk tre gånger på en månad, tre gånger. Och jag kunde inte studera. Jag var bara hemma, jag gick inte till skolan. Det är jättekallt här på golvet”, berättar Elias, 17 år, i podcasten "Kluvet land".


Elias sover på en madrass på golvet för att det inte finns plats för tillräckligt många sängar i det rum han delar med sin mamma, pappa och lillasyster. Han bor i en trea tillsammans med sex familjemedlemmar. Elias historia är dock inte unik. Den senaste statistiken från statistiska centralbyrån (SCB) visar att 20 procent, alltså var femte person, född utanför Europa lever trångbott i Sverige. Bland inrikes födda är samma siffra endast 2 procent. Olika faktorer såsom ursprung, låg inkomst, familjestorlek och arbetslöshet ökar risken att hamna i ett socioekonomiskt utsatt område – där trångboddhet är som mest utbredd.


Trångboddhetens effekter har framkommit tydligare i samband med Covid-19-pandemin. Svårigheter för trångbodda familjer är framförallt att studera och arbeta hemifrån. Men också en ökad risk för smittspridning. Dessa svårigheter uppkom dock inte under pandemin, utan har länge påverkat människors livsvillkor, deras hälsa och deras välmående.


Definitionen av “trångboddhet” Ett hushåll definieras som trångbott om det finns fler än två boende per sovrum. Kök och vardagsrum räknas inte. Ensamboende räknas enligt denna norm inte som trångbodda oavsett antal rum. Denna definition av trångboddhet tillkom under 1960-talet, men används fortfarande av SCB.


Hemmet är en förutsättning för skola och arbete

Barns arbetsplats är skolan. Skolan är en viktig plats för barn att utvecklas på och skapar också en tillgång till stöd och sjukvård hos skolsköterskan. Det betyder också att barn får tillgång till viktiga vaccinationsprogram. Skolan är därför en viktig plats för att få en jämlik hälsa, skriver Birgitta Guevara i sin forskning rörande segregation. I och med den rådande Covid-19 pandemin försvann många barns arbetsplats, skolan. Både vuxna och barns arbetsplatser flyttades till hemmet och tidigare arbetssätt och arbetsmiljöer försämrades när även arbetet blev präglat av trångboddheten.


En studie gjord i Frankrike visar att det finns flera negativa samband mellan barn som bor trångt och utbildning. De har bland annat sämre studieresultat, och även sämre psykisk hälsa. Dessutom visar studien en koppling mellan antalet personer per rum i hemmet och barn som måste gå om ett läsår. Risken är även större att barn i trångbodda familjer hoppar av skolan innan de når en högre utbildningsnivå.


“Det är inte endast barns förutsättningar för att studera som påverkas. Utbildning är en viktig förutsättning för att snabbt kunna hitta jobb på arbetsmarknaden, och därför är även vuxnas möjlighet till att studera viktig. Detta försvåras då studieron kan bli lidande vid trångboddhet. - När jag ska studera behöver min sambo gå ut för att jag ska få ro”, säger en kvinna i en studie gjord av Malmö Universitet.


Överläkaren Marie Köhler i Malmö skriver i en studie att de med kort utbildning lever kortare än dem med en längre utbildning. Har barn och vuxna möjlighet att studera i en säker och trygg miljö hemma kan detta alltså i förlängningen leda till ett längre och tryggare liv. På så vis är en god start i livet med trygga hemförhållanden och studiero viktig för människors förutsättningar för fortsatta studier, arbete och chans till en god framtid.


Boende och närmiljö

Den nämnda studien från Malmö Universitet visade att trångboddhet får en rad konsekvenser för människors liv. Brist på avskildhet i hemmet och möjligheten att vara ensam påverkar sociala relationer. Det sociala livet begränsas, då människor som lever trångbott drar sig för att bjuda hem vänner. Bristen på utrymme leder även till att barn blir tillsagda att vara ute mer, vilket minskar kontrollen föräldrarna har och ökar risken att barn hamnar i kriminalitet. Forskning gjord i Latinamerika visar att unga som lever i trångboddhet löper en större risk att bli indragna i kriminalitet och våld, vilket i sin tur påverkar senare förutsättningar för att kunna leva ett bra liv.


Trångboddhet kan resultera i att man i högre utsträckning söker sig till allmänna platser och gemensamma utrymmen utomhus. Detta gör det ännu viktigare att ha en bra och trygg närmiljö i bostadsområden. Eftersom kriminalitet och våld också är utbrett i trångbodda områden, skapar det en upplevelse av en otrygg bostadsmiljö. Det skapar en ohållbar situation där människor inte har en lugn och trygg plats hemma, samtidigt som de är rädda för att vistas ute.


För en jämlik framtid

Trångboddheten är främst utbredd i utsatta områden där fler är utrikes födda, har lägre inkomst och en högre grad av arbetslöshet. Trångboddheten kan därför leda till en ond spiral som försvårar möjligheter till integration, arbete och att lyckas med sina studier.


Därför ser vi att en trygg och hållbar hemmamiljö där utrymme finns att vara sig själv och få rum att utvecklas efter sina behov, är avgörande för att främja jämlika förhållanden och möjligheter.

 

Keywords: #Hållbarhet #Boende #Trångbodd #Utbildning #Närmiljö #Trygghet

 

Ida Dolk, Mimmi Fasth, Simon Foureaux och Lina Jonasson är studenter vid Göteborgs Universitets Globala Studier.

 

2: Undervisa unga i hållbarhet - Är det vägen till hållbara generationer?

Ellen Ahlbin, Max F. Samuelson, Erik Johansson, Vendela Solberg & Lisa Suvén

Klimatångest bland unga är vanligare än någonsin. Vår planet närmar sig hastigt den enligt Parisavtalet överenskomna 1,5-2 graders-gränsen som kommer bli mycket svår att återvända ifrån. UNESCO har redovisat att miljöundervisning måste vara en kärnfråga bland skolor fram till 2025. Projektet Göteborgsregionens Klimatlyft i skolan menar att lösningen på både oro och ångest hos unga är mer hållbarhetsundervisning i skolorna. En stor mängd studier visar att de är på rätt spår.


Lärare träffar elever under flera timmar varje vardag, och de kan därmed i hög grad påverka barn och unga att utveckla ett miljötänk från tidig ålder. Vårt levnadssätt har en stor påverkan på jordens resurser och det blir allt viktigare att vi tidigare i livet inser detta och att skolan har medel nog att kunna undervisa framtidens vuxna om detta. Om jordens temperatur överstiger 1,5-2 grader blir livet för många ohållbart. Inom begreppet hållbarhet avses fyra huvudsakliga områden: ekonomisk, ekologisk, social och politisk hållbarhet. Alla fyra områden är ömsesidigt beroende av varandra och alla fyra krävs för att något ska kunna kallas hållbart. Dessa fyra aspekter kan implementeras i skolundervisningen, men som det ser ut just nu får de väldigt lite utrymme.


Lärare behöver rätt resurser

Den främsta orsaken till att hållbarhet inte är en självklarhet i svensk skolundervisning är att lärarna inte har tillräckligt av de medel som de behöver. Forskning visar på att det största hindret för lärare är deras begränsade möjligheter och tid att skaffa sig kunskaper, förståelse, kompetens och framför allt självförtroende med hållbarhetsbegreppet. Detta hinder gör det svårt att skapa engagemang om ämnet, och därav prioritera det i den schemalagda undervisningen. Enligt den tidigare nämnda studien är stöd till lärare ett effektivt sätt att förbättra och inkludera hållbarhetsundervisning på schemat. Projektet Göteborgsregionens Klimatlyft i skolan, som leds av kommunalförbundet Göteborgsregionen, är ett exempel på projekt som försöker utveckla ett sådant stöd. Även Göteborgsregionen påpekar att det är bristen på tid och resurser, som hindrar lärarna att få chansen att lära sig och planera för en skolundervisning med fokus på hållbarhet. Studier visar på att unga vill göra mer för miljön men inte vet hur. Göteborgsregionens Klimatlyft i skolan är ett projekt som jobbar för att ge lika förutsättningar för lärare att få in hållbarhet på schemat, trots brist på tid och resurser.

Öka engagemanget för hållbarhet

För att få ungdomar att bland annat närvara mer i skolan har Göteborgs kommun och Skolverket redogjort vikten av ett nära samarbete med utomstående organisationer och samhöriga, där målet är ett gemensamt ökat engagemang för elevernas hälsa. Samma princip borde gälla för att värna om barnens tankar om klimatkrisen; det vill säga att förmedla vikten av att skydda miljön men samtidigt inte förvärra den klimatoro som idag är vanligt hos unga. I en undersökning gjord av Örebros universitet framgick det att en tredjedel av tillfrågade 12-åringar oroar sig i ganska eller mycket stor utsträckning för klimatet. Undersökningen menar att hållbarhetsundervisning kan ge barn en bättre förståelse för hur klimatförändringar kan hanteras vilket då kan omvandlas till handlingskraft och engagemang. Undervisning om klimatfrågan är inte enbart lärarnas ansvar utan kräver samarbete med ytterligare samhällskrafter som försvarar miljön och kommande generationers framtid.


Hållbarhetsutbildning ger mer än miljömedvetenhet

I en undersökning utförd av Stanford University fann forskare att utbildning inom ekologisk hållbarhet har en mängd fördelar för unga. I resultatet framgår det att påverkan på eleverna är mycket större än bara en ökad förståelse för miljön. Detta hjälper dem utveckla sitt kritiska tänkande, synen på samhälleligt engagemang och till och med självförtroende. Studien från Stanford förespråkar att lära unga att de kan påverka klimatförändringarnas riktning, vilket kan bidra till att deras engagemang håller sig längre i livet. Av denna anledning är projekt som verkar för att göra just detta mycket viktiga att investera i. De har potentialen att strukturellt påverka samhället i en bättre riktning framöver, och om det prioriteras kan det förbättra klimatsituationen långsiktigt.


Vägen framåt går genom resurser

Det är dags för lärare att få tid och möjlighet att agera lärare. Deras arbete är ett viktigt steg till att försäkra våra barns framtid, underlätta deras tillvaro och se till att hållbarhet genomsyrar barnens undervisning. Projekt som Göteborgsregionens Klimatlyft i skolan är viktiga och bör investeras i så att lärare kan förses med nödvändiga resurser och barn får ta del av en tydlig och handfast undervisning som lägger en hållbar grund för deras framtida val i livet. Med en mångsidig kraftsamling från samhällets myndigheter och organisationer kan detta uppnås.

 

Keywords: #Hållbarhet #Undervisning #Klimatångest #Skola #Lärare #Resurser #Göteborg

 

Denna blogpost är skriven av fem studenter på kandidatprogrammet i Globala Studier vid Göteborgs Universitet.

 

3: Ett samhälle med ekonomisk växtvärk

Leticia Palma Saez, Felicia Lindeblad, Alma Böhm, Ebba Håkansson, & Elin Fromén

Har du koll på hur din konsumtion påverkar miljön? Planetens resurser räcker inte till för att upprätthålla den konsumtionsnivå som finns idag. Strävandet efter ekonomisk tillväxt är problematiskt ur ett resursperspektiv. Samtidigt finns det idag en utbredd tilltro till att ekonomisk tillväxt trots allt är förenligt med arbetet för en ekologisk hållbar utveckling, men forskning visar på att det finns anledning att ifrågasätta detta.


Det ekonomiska kretsloppet

Nationalekonomen Herman Daly menar att ekonomin behöver förhålla sig till naturens gränser, eftersom jordens resurser är beständiga där inga nya resurser tillkommer och inga lämnar. Ekonomin är beroende av att utvinna naturresurser för att producera varor och för att växa. Alltså fungerar ekonomin som ett kretslopp, den använder resurserna från naturen och dumpar sedan sitt avfall i densamma. På så vis är all ekonomisk tillväxt beroende av naturens ekosystem och måste förhålla sig till dem.


Ekonomisk tillväxt innebär i praktiken att använda mer naturresurser till produktion för att få ekonomin att växa, vilket gör att avfallet också blir större. När mängden orörd natur minskar till förmån för ekonomisk tillväxt finns det också mindre orörd natur som kan ta hand om avfallet. Ett exempel kan vara om skogsavverkningen fortsätter för att producera virke, blir det också färre träd som kan absorbera den ökade mängden koldioxidutsläpp för produktionen.


Varför vi strävar efter ekonomisk tillväxt

Trots att resurserna är begränsade och ekonomin behöver förhålla sig det, finns det en tilltro i samhället att ekonomisk tillväxt ändå är förenligt med hållbar utveckling. FN:s globala hållbarhetsmål utgör ett ramverk för alla nationers hållbarhetsarbete. ‘Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt’ är ett av 17 mål och är en måttstock för vad som anses vara ekonomiskt hållbart. Definitionen av ekonomisk hållbarhet som ekonomisk tillväxt är inom FN allmängiltigt och formar samhälleliga funktioner och fortsatt hållbarhetsarbete.


Karl Johan Bonnedahl och Pasi Heikkurinen, forskare inom hållbar ekonomi, menar att de globala målen reflekterar ett förtroende för teknik- och marknadslösningar för hållbar utveckling. Förtroendet innebär en idé om att ekonomisk tillväxt kan kompensera för minskade och begränsade tillgångar till naturresurser. Tillväxten ger ökade ekonomiska resurser vilket möjliggör teknisk utveckling och effektiviserad resursanvändning. Processen kallas ekologisk modernisering. En hållbar utveckling som baseras på ekologisk modernisering gör det alltså möjligt för samhället att fortsätta konsumera och sträva efter ekonomisk tillväxt.


En möjlig strategi

Teorin om ekologisk modernisering har utvecklat strategier för fortsatt ekonomisk tillväxt. Ett sätt att skapa hållbar tillväxt är att fortsätta använda resurser, men att effektivisera resursutvinningen genom teknisk utveckling. På så vis blir mängden resurser som används mer effektiv och sambandet mellan tillväxt och resursanvändning minskar. Det kallas för ’frikoppling’ av ekonomin, förklarar Tim Jackson miljöekonom och professor i hållbar utveckling. Här finns två alternativ:

1. Relativ frikoppling där vi fortsätter utvinna resurser men utsläppen är mindre i förhållande till tillväxten, eller

2. Absolut frikoppling där användningen upphör samtidigt som tillväxten fortsätter.


Frikoppling som strategi är däremot än så länge endast möjlig i teorin enligt Jason Hickel, antropolog, och Giorgos Kallis, miljöekonom. Importen av resurser och produkter tas inte med när resursanvändningens effektivitet beräknas, vilket gör det svårt att avgöra hur produktiv frikopplingen faktiskt är. Dessutom har varken relativ- eller absolut frikoppling mellan tillväxt och resursanvändning implementerats fullt ut någonstans i världen och det finns därför inga bevis på att det fungerar i praktiken.


Vi är låsta i ett system

Callum Hill, professor i materialvetenskap, trycker på att vi är låsta i ett ekonomiskt och socialt system som är beroende av ekonomisk tillväxt och därför fortsätter utnyttja jordens resurser på ett ohållbart sätt. Det kan vara svårt att motivera privatpersoner och stater att ändra sina konsumtionsbeteenden och resursutvinning. Att sträva efter att frikoppla välstånd från konsumtion kan enligt Hill därför vara det enda sättet att minska miljöpåverkan utan att missgynna den ekonomiska tillväxten. Det finns dock mycket som talar för att tekniska lösningar kommer leda till billigare priser på marknaden och därmed ökad resursförbrukning. Det talar vidare för att fortsatt ekonomisk tillväxt trots ekologisk modernisering ändå inte är någon långsiktig lösning för våra sinande resurser. Därför behöver vi, enligt Hill, i kombination med frikopplingen förändra våra konsumtionsvanor och ifrågasätta tilltron till att ekonomisk tillväxt är förenligt med hållbar utveckling.

 

Keywords: #Ekonomiskhållbarhet #Ekonomisktillväxt #Hållbarhet #Frikoppling #Ekologiskhållbarhet #Ekologiskmodernisering

 

Författarna till denna bloggpost är studenter på Kandidatprogrammet i Globala studier vid Göteborgs Universitet. Artikeln är en del av kursen ’Att kommunicera hållbarhet’ GS1426 och ges vid utbildningens 6:e och sista termin. Studenterna har gemensamt kunskaper inom humanekologi, internationella relationer och globala utvecklingsstudier.

 

4: Skilda synsätt gentemot ett gemensamt mål: Vikten av inkluderande natursyner för att främja hållbarhet

Linnea Fredén, Johanna Gullberg, Jill Johansson, Amanda Moen & Izabell Praag

Det är väl känt att mänskligheten idag står inför stora ekologiska utmaningar. Vi får näst intill dagligen information om hur miljökatastrofer som bränder, översvämningar och extrem torka utgör en fara för liv på jorden. Detta är ett resultat av historisk och fortsatt pågående exploatering av naturen, det vill säga att vi utvinner mer resurser än vad vi har råd med. Det låter oss förstå att vi behöver förändra vårt sätt att leva. I stället för att leta efter svar i outforskad mark kan lösningar influeras av och hämta kunskap från marginaliserade synsätt, traditioner och levnadssätt.


I artikeln Exploring the Basic Ecological Unit jämför forskarna dagens dominerande och vetenskapliga syn på naturen med vad de anser vara det motsatta, något som de benämner som traditionell natursyn. Dagens dominerande syn på naturen ser människan som separerad från den. Naturen ses som tillhörande människan som brukar den för egen vinning. En mer traditionell syn på naturen innefattar i stället sambandet och sammankopplingen mellan människor, djur och växter, där naturen behandlas med vördnad och respekt. En sådan uppdelning mellan en modern- kontra en traditionell natursyn är dock kontroversiell. Dahlström belyser problematiken i presentationen kring traditionella natursyner, då de ofta används synonymt med ursprungsbefolkningars relation till och nyttjande av naturen. En paradox blir synlig där ursprungsbefolkning klumpas ihop och å ena sidan görs exotiska och ses som ädla vildar som lever i harmoni med naturen och besitter en särskild etik för naturbevarande. Å andra sidan porträtteras de som miljöbovar om de visas oförmögna att leva upp till förväntningarna som målats upp för dem som just ädla vildar.


Hur undviks då denna paradox? Berkes m.fl. menar på att dagens vetenskap skulle gynnas av traditionell kunskap när det kommer till att hantera naturen. Utifrån ett politiskt ontologiskt perspektiv, vilket fördjupar sig i vilka definitioner och antaganden om världen som råder, växer en oro kring den ojämna fördelningen av dominerande världsuppfattningar. I dagens samhälle dominerar den moderna och västerländska natursynen, vilket leder till vad som benämns som kolonisering av verkligheten (coloniality of reality). Burman menar att marginaliserade gruppers ontologier ses som kulturella felrepresentationer av världen och att detta vidare upprätthåller och rättfärdigar exploatering av naturen och dess resurser. Vad som försöks uppmärksammas är inte ett rätt sätt att se på naturen, utan snarare att det finns flera olika natursyner som är komplexa och legitima. Berkes m.fl. menar dock att när naturen ses som en resurs kan det leda till exploatering, medan en syn på naturen som genomsyras av gemenskap och tillhörighet bidrar till vördnad och respekt inför den. Å ena sidan kan alltså en traditionell natursyn ses som viktig kunskap för att säkerställa moralisk och etisk användning av naturen. Å andra sidan är det då viktigt att människor som lever i enlighet med den traditionella natursynen inte blir symboler likt de ädla vildarna, vilka anses vara ansiktet utåt för en hållbar livsstil.


Så vad behövs egentligen för att människan ska bete sig hållbart i relation till sin natur? Jo, för det första behövs en förståelse kring hur naturen fungerar i sig självt, och inte endast då vi manipulerar och rekonstruerar ekosystem. För det andra är det viktigt att vi känner en samhörighet och anknytning till naturens kulturella och naturliga resurser för att respektera den. Detta ökar också möjligheten att uppnå FN:s hållbarhetsagenda 2030, mer specifikt mål 10: minskad ojämlikhet samt mål 15: ekosystem och biologisk mångfald. Det förstnämnda målet berör frågor kring social, ekonomisk och politisk inkludering av alla, oberoende av ursprung. Det senare målet behandlar frågor kring hållbara ekosystem och hur ett hållbart bruk av skog är avgörande för vårt liv på jorden.


Dessa mål är grundläggande för såväl upprätthållandet av ursprungsbefolkningars rättigheter samt upprätthållandet av social och ekologisk hållbarhet, som i sin tur också är avgörande för den ekonomiska hållbarheten. För att respektera ursprungsbefolkningars relation till och kunskap om naturen bör offentlig politik på såväl nationell som internationell nivå garanteras och värdesättas. Det finns exempel då den traditionella natursynen har integrerats i politiskt beslutsfattande. Värt att lyfta är den australiska regeringens samarbete med landets ursprungsbefolkning aboriginerna. Samarbetet utgick ifrån att aboriginerna tilläts praktisera kulturella traditioner och kunskap i syfte att förvalta traditionella markområden. Därmed kunde omfattade skogsbränder som den australiska regeringen tidigare haft svårt att hantera motverkas. Resultatet utmynnade i positiva effekter som kontrollerade skogsbränderna, minskade växthusgasutsläpp och bevarad biodiversitet.


En väg framåt för att främja hållbarhet bör alltså vara att integrera olika natursyner i dagens moderna samhälle och i politiskt beslutsfattande. Genom att inkorporera och ta vara på kunskap från olika natursyner ökar också möjligheterna att uppnå såväl de sociala som ekologiska hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Det är svårt att förbise de koloniala arv som präglar dagens samhällsstrukturer. Initiativ likt det i Australien är inte lösningen på den koloniala problematiken som ligger till grund för många ursprungsbefolkningars förutsättningar. Dock skulle inkluderandet av olika natursyner i det politiska utrymmet främja utbytet av kunskaper vilket gynnar bevarandet och nyttjandet av naturen. Detta är vidare avgörande i arbetet för hållbar utveckling.

 

Keywords: #Hållbarhet #Hållbarutveckling #Natursyn #Ursprungsbefolkning #Agenda2030 #Rättigheter #Politiskontologi #ColonialityofReality

 

Denna text är författad av fem studenter på kandidatprogrammet i globala studier vid Göteborgs universitet som en del i kursen Att kommunicera hållbarhet.

 

5: Lokalt deltagande – nyckeln till Agenda 2030

Eugène Amkell Nilsson, Alice Bogdanov, Hannes Leonidsson, Morris Lundqvist & Lars Sagstad

Ny forskning lyfter lokalt deltagande som väsentlig grund för att nå hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Här kan kommuner vara en del av lösningen.


Vi är ständigt omringade av hållbarhetsutmaningar. Situationen är brådskande, vi måste rädda klimatet. Jovisst. Men hållbarhetsmålen i Agenda 2030 innefattar inte bara ekologiska aspekter utan även sociala och ekonomiska, som också är viktiga att ta hänsyn till. Kommuner i Sverige har en nyckelroll och ansvar att ta fram riktlinjer för implementerandet av Agenda 2030. Emellertid underkastar de sig nationella riktlinjer istället för att utveckla sitt självstyre och utnyttja potentialen i lokalt deltagande. Genom att ta med sig lärdomar från arbetet med Agenda 21 är det möjligt att undvika samma misstag i Agenda 2030. En av lärdomarna är att deltagandet i sig är direkt avgörande för att uppnå hållbarhetsmålen. Annars riskerar hållbarhetsarbetet att inte bli tillräckligt lokalt förankrat. Kommuner kan omsätta självstyret i lokal praxis för att sedan anpassas efter enskilda kommuners behov och resurser.


Enligt en internationell studie från 2022 som överblickar 87 lokala Agenda 21-initiativ, tas viktiga begränsningar och katalysatorer för projekten fram, där graden av deltagande lyfts upp som en viktig aspekt. Forskare har granskat fall från hela världen, dock främst från Europa. Forskarna nämner att ett fungerande samarbete och tillit mellan lokala aktörer såsom invånare, organisationer och företag är nyckeln för att uppnå Agenda 2030.


Lokala lösningar till lokala utmaningar

Forskare undersökte över 600 urbana klimatprojekt i världen varav 66% visade sig vara inledda och drivna av kommuner. Svenska kommuner har ett stort självstyre och kan därför bestämma hur de vill omsätta internationella och nationella klimatvisionerna i praktiken. När visioner tas fram måste de omsättas i lokal handling, där kommuner har en central roll som lokal institution för att utveckla långsiktiga strategier. I vissa fall har lokala aktörer lyckats höja den nationella ribban inom omställningsarbetet; detta visar bland annat en svensk studie som jämför hur tre kommuner leder sina klimatarbeten. Linköpings kommun är ett exempel som utifrån en decentraliserad styrning kan sätta upp mer ambitiösa mål såsom initiativet att bli en klimatneutral stad till 2025. Tillvägagångssättet tillåter de kommunala företagen att välja egen strategi utifrån det uppsatta målet som kan utmana nuvarande normer. Exempelvis uppgav många företag att de har möjlighet att investera i hållbara lösningar som vind och solkraft istället för energikällor som är mer lönsamma på kort sikt. Det ger också utrymme för företagen att tänka nytt och anpassa efter lokala behov. Detta tillvägagångssätt riskerar däremot leda till att aktörerna tolkar målet olika, vilket kan innebära att Linköping inte hinner realisera visionerna om att bli en klimatneutral stad till år 2025.


Ny forskning visar på att två huvudsakliga aspekter bakom framgången i många Agenda 21-aktiviteter var starka lokala ledare och regionalt stöd. Beslutsfattare kan använda lokala initiativ som exempel och inspiration på policyimplementering för andra kommuner, och som ett sätt för kommuner att få positiv uppmärksamhet och politiskt utrymme. Kommuner med bristande finansiella, tekniska och mänskliga resurser visade sig däremot vara en stor begränsning för samma aktiviteter.


Central styrning – ett hinder

Ett hinder för ett ökat deltagande kan vara att människor känner att det på kommunal nivå i Sverige inte går att påverka större beslut då riksdagen och inte minst EU, fattar de största besluten centralt. En studie, som undersöker svenska kommuners roll i det europeiska flernivåsystemet, visar dock att detta inte är fallet. Sveriges kommuner underkastar sig det centrala styret i stället för att motsätta sig det där de anser att detta vore bäst för deras intresse. Sveriges kommuner har precis som dess invånare rätt till att överklaga beslut till domstol om de tycker att det centrala styret är fel ute i sina beslut. Detta är en rätt som Sveriges kommuner kan använda mer i sitt arbete för självstyre och ökat deltagande. Med sådana möjligheter kan man argumentera för att invånare i Sveriges kommuner har en större roll i styre och deltagande än vad man först tror.


Utrymme för lokalt deltagande

En ytterligare anledning till att värdesätta lokalt deltagande är helt enkelt för att det finns utrymme för detta i den svenska lagstiftningen. Förvaltningslagen säger att besluten ska ligga så nära medborgarna som möjligt, även enligt närhetsprincipen i Europakonventionen. Detta ger ett utrymme som medborgarna kan använda mer. Rätten för medborgarna att ha möjlighet att påverka beslutsprocesser på kommunal nivå, exempelvis när en ny väg ska byggas genom ett stadsnära skogsparti, är dessutom något som så tidigt som 1998 beslutades genom Århus-förordningen. Det handlar alltså om att även medborgarna har ett ansvar, att använda sin rätt att påverka kommunala beslut.

 

Keywords: #LocalParticipation #LokaltDeltagande #Kommuner #Sverige #Självstyre #Hållbarhet #Agenda2030

 

BA students in Global Studies at Gothenburg University.

 

6: Q-handeln banar väg för en framtid med en levande landsbygd

Victoria Cedermark, Tove Jönsson, Jacob Sjögren, Alice Wall, & Lukas Winberg

Tänk att kunna få ett paket du beställt på internet levererat till din adress på mindre än en timma, med smidig service av hög kvalité. Föreställ dig också att du bor i en liten by utanför de stora städerna. Friheten i att kunna bestämma själv hur och vart du vill bo, men samtidigt kunna njuta av tjänster som förut bara varit tillgängliga för de som bosatt sig nära de stora företagen. Q-handel bidrar till möjligheterna att kunna leva på dessa villkor. Q-handel, eller “quick commerce”, är den tredje generationens e-handel. Det innebär mindre köp med snabbare leveranstider till ett större geografiskt område.


Livet på landsbygden blir allt svårare i och med urbaniseringen. Människor som inte bor centralt går miste om många av de fördelar staden för med sig. Utvecklingen betyder att samhällets infrastruktur, samt företag och verksamhetstjänster, är inte lika tillgängliga utanför stadens gränser. En hållbar framtid måste inkorporera alla delar av landet, och nya investeringar i infrastrukturen på landsbygden banar vägen för en mer hållbar samhällsplanering. Med landsbygd menas de områdena utanför staden och förorterna. Mer specifikt handlar det om kommuner med mindre än 30.000 invånare. I Sverige uppskattas ungefär 1,2 miljoner människor bo här.


Håll landsbygden levande

Den ”levande landsbygden” är en central term inom den svenska politiska diskursen. Urbaniseringen har bidragit till en minskning av den sociala mångfalden samt sämre utveckling av service på landsbygden. För att bibehålla den levande landsbygden och dess attraktion krävs det att människor som lever på landsbygden kan nyttja samma privilegier som erbjuds i storstäderna. Är det verkligen gynnsamt att utveckla landsbygden runt om i Sverige? Studier visar på att Sverige som land strävar mot att porträttera sig som en nation där natur står i fokus. Därmed spelar den levande landsbygden en avgörande roll i Sveriges historia och identitet. En annan fördel med satsningen på landsbygden är att det blir mer attraktivt för människor att bebo och besöka dessa delar av Sverige. En ökad mångfald är därmed central för utvecklingen och tillväxten i Sverige då det kan leda till att jobbtillfällen skapas, infrastruktur byggs, telenät utökas, välfärd och andra institutioner kan finansieras samt upprätthållas runtom i landet. I denna kontext kan q-handel bidra med ytterligare en dimension i utvecklingen.


Föränderliga konsumentvanor

I dagsläget förekommer q-handel i större städer såsom Stockholm och Göteborg där exempelvis Foodora och Bring är störst inom området. Konsumenter i storstäder kan därmed få produkter levererade snabbt samma dag. Studier visar att med den växande e-handeln förändrar konsumenter beteende, vanor och krav. Dagens konsumenter som har en större vana av att e-handla värnar om ett flertal kriterier för att överväga att konsumera hos ett företag. Först och främst är bekvämligheten och kvalitén en stor faktor. Som konsument vill man kunna handla smidigt och enkelt på en väl utförd hemsida som erbjuder snabba leveranser med flera alternativ på leveransmetoder och leveranstider. Företagen måste upprätthålla ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet för att konsumenter ska fortsätta välja att köpa deras produkter. Med en utspridd och lokal q-handel är det möjligt för företag att uppfylla aspekter inom hållbarhet. Om man är nära konsumenterna har man kortare transportsträckor lämpliga för elfordon, så kallat last mile deliveries. Paketeringen av varor behöver inte vara lika omfattande utan kan använda mindre material. Q-handelns alla roller skapar nya arbetsmöjligheter för lokalbefolkningen och det ger lokala företag en ökad handelsbalans. De ekologiska fördelarna och den personliga kontakten som framkommer med en ökad lokalitet kan ge lokala butiker och företag en fördel gentemot större internationella företag och transportkedjor.


Framtidsvisionen

I framtiden bör vi ta de nödvändiga steg som krävs för att säkerställa ett samhälle där de infrastrukturella möjligheterna ser likadana ut i hela landet. Studier visar dock att med detta kommer dock större påfrestningar på miljö då många fler till exempel vill ha tillgång till snabba hemleveranser vilket riskerar att öka utsläppen. Lösningen blir att i framtiden använda sig av q-handelns affärsmodell med gemensamma lagerlokaler över hela landet företag emellan, samt lokala entreprenörer. Detta resulterar i att lagerlokalerna hamnar närmare kunderna i storstäderna, såväl som på landsbygden, för att försäkra snabba och smidiga leveranser. För det andra skapas arbetstillfällen för de som känner till områdena bäst. Ett leveransalternativ som dessutom kan genomföras så grönt som möjligt med hjälp av framtidens korta last mile deliveries. Med q-handel stärks de tre hållbarhetsaspekterna genom att skapa jobb, göra ekologiskt hållbara leveranser och bidra till en jämnare ekonomisk situation landet över.


Q-handelns expansion och tillgänglighet för människor utanför storstäderna är ett steg i riktningen mot en mer levande landsbygd, där inte endast urbana centrum erbjuder bekvämlighet. Att ha samma tillgång till tjänster utöver välfärdstillgångarna kan därför bidra till att livet på landsbygden är lika attraktivt som livet i storstäderna.

 

Keywords: #QHandel, #Hållbarhet #Landsbygd #LastMileDeliveries #Utveckling #Framtidsvision #Infrastruktur #EHandel

 

Denna text är författad av fem studenter på kandidatprogrammet i globala studier vid Göteborgs universitet som en del i kursen Att kommunicera hållbarhet.

 

7: Cirkulär ekonomi – Den priviligierades lösning på hållbarhet

Alwa Krantz, Amanda Isaksson, Issra Ghanem, Noah Celander, & Viktor Görefält

Det globala konsumtionssamhället, byggt på en linjär-ekonomisk modell, har bidragit enormt till miljöförstöring och den ekonomiska klyftan mellan globala nord och syd. Den linjära modellen bygger på ett ‘slit-och-släng’ system, vilket innebär att gammalt slängs och nytt produceras. Cirkulär ekonomi framhävs idag av stora organisationer och företag som en möjlig lösning på dessa hållbarhetsproblem. Dock ligger fokus mest på just den ekonomiska-, och till viss del på den ekologiska-, medan den sociala aspekten av hållbarhet lämnas åt sidan. Avsaknaden av sociala perspektiv kommer innebära att människor i globala syd, som textilarbetare i exempelvis Bangladesh, kommer förlora de jobb som lägger grunden för den nationella ekonomin till länder i EU och Nordamerika. Hur kan omställningen från linjär- till cirkulär ekonomi genomföras utan att det går ut över miljontals människor i låg- och medelinkomstländer, och utan att förstöra världens sociala hållbarhet.


Textilindustrin, en ohållbar industri som idag har mycket press på sig att implementera cirkulär ekonomi, står för 80% av Bangladesh totala export. Landets ekonomi är i stor grad beroende av att textilindustrin finns kvar i landet för att garantera befolkningen arbetsmöjligheter som är väsentliga för social hållbarhet. Arbetsförhållandena för fabriksarbetare i Bangladesh är i dagsläget problematiskt, med osäkra arbetsförhållanden, olycksfallsrisker och mycket mer. En omställning till cirkulär ekonomi riskerar att göra arbetsmöjligheterna färre. Det kommer att skapa en större konkurrens bland arbetskraften vilket ökar risken för exploatering av arbetare och leda till socio-ekonomiska konsekvenser som drabbar hela landets ekonomi.


Cirkulär ekonomi och hållbarhet

Cirkulär ekonomi kan definieras som ett system som vill minska samhällets användande av resurser och material, samt återvinna i större utsträckning, i motsats till den linjära modellen. Det vanligaste sättet att formulera Cirkulär ekonomi som begrepp är via 3R-perspektivet: reducing, reusing, recycling. Hållbarhet definieras som en balanserad integrering av ekonomisk prestation, social delaktighet och miljömässig motståndskraft, till nytta för nuvarande och framtida generationer. Social hållbarhet har ingen universell definition, i den här texten utgår vi ifrån att det innebär ett fokus på rättvisa, jämställdhet samt bekämpandet av fattigdom.


Hur samspelar dessa?

Den sociala aspekten av hållbarhet prioriteras generellt mindre i cirkulär ekonomi-diskurser. Studier har visat på att runt 20% av vetenskapliga publikationer om cirkulär ekonomi nämner social hållbarhet som ett huvudbegrepp, och om det berörs så är det ofta fokuserat på västvärlden. Andra studier har belyst att 95% av diskursen kring cirkulär ekonomi är centrerad kring utvecklade länder i EU och Nordamerika, vilket innebär att utvecklingsländer är mindre prioriterade i dessa. Statistiken är baserad på vilka länder och världsdelar som nämns i analyserade publikationer. Människor i utvecklingsländer är inte i fokus inom dessa diskurser även om de är gruppen som kommer påverkas mest av omställningen till cirkulär ekonomi, bland annat genom att arbetsmöjligheterna blir färre och riskerna i fabrikerna fler.


Den ekonomiska aspekten av hållbarhet har tagit över miljödebatten inom cirkulär ekonomi-diskursen, vilket leder till att de ekologiska och sociala perspektiven försummas. Den ekonomiska aspekten är enklare att mäta och implementera och blir därför ofta mer prioriterad av företag, myndigheter och organisationer för att visa på sitt hållbarhetsarbete. Detta gör att ekologisk och social hållbarhet prioriteras ännu mindre på grund av en brist på mätbara faktorer i dess effekt på cirkulär ekonomi. Relationen mellan cirkulär ekonomi och hållbarhet kan variera från fall till fall, och särskilt mellan olika industrier. Produkterna som skapas eller återanvänds, storleken på företagen, och geografiska förutsättningar påverkar kraftigt hur cirkulär ekonomi bidrar till, eller motverkar, hållbar utveckling.


Visionen av cirkulär ekonomi är att göra ekonomin hållbar, och i teorin skulle detta kunna göras genom en omställning av arbetsmöjligheter inom textilproduktion och transport till t.ex. återvinning och avfallshantering. I praktiken blir det istället en omflyttning av jobb från låg- och medelinkomstländer till rika länder i globala nord. Omställningen till cirkulär ekonomi skulle öka arbetsmöjligheter med runt 700.000 jobb inom EU. Dock skulle dessa positiva effekter överskuggas av motsatta effekter i fattigare länder där textilproduktionen idag sker. En västerländsk omställning till cirkulär ekonomi skulle innebära kraftiga konsekvenser för stora delar av resten av världen. Cirkulär ekonomi i dess nuvarande form skulle därmed motverka global rättvisa, och därmed social hållbarhet i stort för fattiga länder.


Vad kan vi göra bättre?

Forskare som Saha, Kumar Dey och Papagiannaki argumenterar för att införandet av cirkulär ekonomi kräver ett samspel mellan de ekonomiska, ekologiska samt sociala aspekterna av hållbarhet. Det beror på att den cirkulära strukturen inkluderar aktörer på olika nivåer såsom tillverkare, leverantörer och konsumenter. Att föra en cirkulär modell kräver personalträning, lämpliga utbildningsanläggningar och teknologi som bidrar till mer ekologiskt och samhälleligt hållbara processer, och att institutioner ser bortom effektivitet och vinst. Information om hur cirkulär ekonomi fungerar och dess hållbarhetspotential måste dessutom föras vidare till konsumenterna så att de kan göra informerade val om sin konsumtion och driva det vidare. Mindre företag och länder i globala syd saknar resurserna för att implementera en cirkulär ekonomi- modell, och då skulle ett samarbetsprogram mellan regeringar, NGOs och globala institutioner (FN, världsbanken, ILO, osv.) underlätta övergången. Ett sådant samarbete har möjligheten att öka ekonomiska investeringar i företag som följer en cirkulär modell och miljövänliga tillverkningsprocesser, samt att förbättra arbetarnas arbetsförhållanden och välmående.

 

Keywords: #CircularEconomy #SocialSustainability #SocialHållbarhet #CirkulärEkonomi #SustainableDevelopment #HållbarUtveckling

 

Denna bloggpost är skriven av fem studenter som går tredje året på kandidatprogrammet Globala Studier vid Göteborgs Universitet. Artikeln är en produkt av ett samarbete med Union to Union, med fokus på cirkulär ekonomi och social hållbarhet.

 

8: Det ekar tomt på verktyg för implementering av ekosystemtjänster i svenska kommuner

Li Wallin, Linda Theilkemeier, Emilia Jonsson-Heikkinen, Albulena Azemi, & Emelie Melander

Ekosystemtjänster är de livsnödvändiga tjänster som ekosystemen förser människan med, exempel på olika ekosystemtjänster är pollinering, fotosyntes, dricksvatten och rekreation m.m. och som har en avgörande betydelse för mänsklighetens framtid. Trots att dessa tjänster spelar en viktig roll har nyttjandet av ekosystemtjänster påvisat flertalet brister och svagheter med konceptet i allmänhet men främst i synnerhet med att implementera ramverket i praktiken. I Sveriges städer syns arbetet med ekosystemtjänster bland annat i form av fler planerade och etablerade grönområden, insektshotell och hållbara dagvattenlösningar. Ekosystemtjänster har fått en alltmer självklar plats i samhällsplaneringen, vad hållbarhetsexperter välkomnar.


Implementering av ekosystemtjänster - en utmaning

Forskare från fakulteten för arkitektur och stadsplanering vid universitetet i Haifa har undersökt vilka hinder som finns för implementeringen av arbetet med ekosystemtjänster. En av utmaningarna som de har identifierat är svårigheten i att göra konceptet med ekosystemtjänster begripligt för allmänheten och tjänstemän utan förkunskap om ekosystem. Ekosystem är komplexa system och för att göra dessa lättare att förstå krävs en förenklad förklaringsmodell för att underlätta översättningen mellan teori och praktik.


En annan utmaning är bristen på metoder och exempel på utvärdering som fungerar övergripande mellan olika naturtyper. Det kan uppstå svårigheter när samma verktyg som används för att utvärdera värdet av ekosystemtjänster av exempelvis skog och hav, då dessa naturtyper skiljer sig åt. Portman lyfter vikten av ett bredare, tvärvetenskapligt förhållningssätt som är nödvändigt för att integrera de olika fält som berör ekosystemtjänster. Att integrera ekologiska och socioekonomiska data inom planering och beslutsfattande är svårt, då forskare ofta misslyckas att översätta sina resultat och göra dem lättförståeliga för en grupp med blandad förkunskap. Kunskapsspridningen sker främst genom vetenskapliga publiceringar inom miljöforskning och därför nås inte planerare, geografer, samhällsvetare och ekonomer i samma utsträckning. För att ekosystemtjänster ska lyckas göra frågan om bevarande insatser för miljön mainstream, måste konceptet göras tillgängligt för fler.


Byråkrati sätter käppar i hjulen för implementering av ekosystemtjänster

Politiker och tjänstemän har varit långsamma med att anamma ekosystemtjänster i beslutsfattandet och att inkludera dem i planering av projekt. I en artikel publicerad 2020 i den vetenskapliga tidskriften ‘Ecosystem Services’ analyseras och diskuteras det svenska arbetet med ekosystemtjänster, där artikeln belyser en stor ambition med arbetet i svenska myndigheter och kommuner. Samtidigt vittnar intervjuade personer inom sektorer för bygg och livsmedelsproduktion om myndigheters och politikers bristande ledarskap i etablering av riktlinjer för användningen av ekosystemtjänster i verksamheten. Artikeln poängterar:; ‘Det krävs ett tydligare ledarskap i form av myndighetsförordningar eller regeringsuppdrag, annars blir arbetet med ekosystemtjänster inte prioriterat uppger en av intervjupersonerna’. Studien från Haifa lyfter att forskningsfältets tempo skiljer sig från tempot inom beslutsfattande organ inom kommunalt arbete, vilket också kan vara en av anledningarna till att implementeringen inte går snabbare.


Miljökompensation - vägen framåt?

För att underlätta och möjliggöra för arbetet med ekosystemtjänster inom myndigheter och kommuner har verktyget EC (Environmental Compensation) presenterats av forskare. Verktyget används för att hantera miljöförluster vid utvecklingsprojekt, exempelvis artförluster, förorening av vatten och minskad biodiversitet. Målet är att uppnå netto noll förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. EC spelar också en viktig roll när det kommer till ekonomiska, sociala samt kulturella aspekter som är associerade med ekosystemtjänster. Svenska kommuner äger cirka 2% av den totala svenska markytan, och kommunens mark är ofta lämplig för nyutveckling. Svenska kommuner förväntas ha EC-erfarenhet när det kommer till miljöpåverkan i vardagslandskap, eftersom de tar hand om grönområden som inte alltid har en formell skyddsstatus men som kan innebära betydelse för biologisk mångfald och människors välbefinnande. Exempelvis bidrar grönområden till minskad stress, förbättrad mental hälsa och ökad livslängd; samtidigt som de genererar en form av mötesplats som utvecklar bättre sammanhållning och upprätthåller grannskapsband. EC bör syfta till multifunktionalitet genom att införa åtgärder som även kan vara en nytta för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Kommunerna har olika tillvägagångssätt för att välja vilken typ av EC man väljer genom olika typer av ekvivalens metoder. Enligt den svenska plan- och bygglagen ger detaljplaner Sveriges kommuner befogenhet att reglera mark- och vattenanvändning samt att övervaka den byggda miljön, inklusive användning och utformning av offentliga utrymmen.


Framtiden för ekosystemtjänster

Ekosystemtjänster spelar idag en mer självklar roll när det kommer till exempelvis samhällsplanering. Det finns ett engagemang hos såväl myndigheter, kommuner och företag att implementera ekosystemtjänster. Men de olika aktörerna behöver skapa gemensamma krafttag och förmåga att samarbeta mellan kompetenser och forskning för att det ska kunna implementeras på ett smidigare sätt i praktiken. En betydande förändring för en bredare användning av konceptet skulle också vara en förenklad förklaringsmodell, som inte kräver fördjupad kunskap om ekosystem. Ett förslag på ett sådant är EC. De problem som kan uppstå är att arbetet med ekosystemtjänster inte blir prioriterat. Politiker och tjänstemän måste främja ekosystemtjänster och inkludera det inför kommande projekt.

 

Keywords: #EcosystemServices #Ekosystemtjänster #Samhällsplanering #Kunskapsdelning #Environmental #Compensation #Biodiversitet #Ekosystem #Myndigheter #Kommuner

 

Vi är studenter på programmet Globala studier på Göteborgs universitet. Artikeln är ett delmoment från kursen: Att kommunicera hållbarhet.

 

9: Inkluderande hälsokommunikation – en förutsättning för jämlik vård

Julia Lundén Azzeddine, Nour El Safh, Cecilia Lennartz, & Nadia Persson

För att patienter kan ta informerade val rörande sin hälsa krävs god hälsokommunikation från samhällets sida kring patienters rättigheter och möjligheter. Sverige har en hälso- och sjukvårdslag som ämnar att säkerställa hela befolkningens rätt till vård på lika villkor. Det har däremot visat sig att nyanlända migranter som samhällsgrupp inte nås av hälsoinformation i samma utsträckning som övriga befolkningen. Detta gör enligt forskning publicerad i Socialmedicinsk tidskrift att många nyanlända lämnar sina hälsoundersökningar med upplevelsen att inte ha fått den hjälpt de sökte. Migranter riskerar därefter i högre utsträckning att fastna i ohälsa och att avstå från framtida vårdsökande. Befolkningens hälsa är viktig för upprätthållandet av social hållbarhet, men riskerar att inte uppnås på grund av brister i att kommunicera ut information kring hälsa till samtliga samhällsgrupper.


Vad utgör ett socialt hållbart samhälle?

Forskaren Henrik Åhman beskriver hur social hållbarhet ämnar att skapa en långsiktig samhällelig struktur för såväl nutida som framtida generationer, och upprätthålla sociala minimikraven för att ett samhälle ska fungera och utvecklas. Rättvisa är ett viktigt inslag inom social hållbarhet, där frågor kring sociala skillnader behandlas, bland annat inom vården.


Hälsolitteracitet är förmågan att förstå, ta till sig och tillämpa samhällsinformation som berör hälsa. Nicola Dempsey m.fl. skriver om socialt hållbara samhällen var rättvisa bör vara i fokus, då ett rättvist samhälle inte exkluderar eller diskriminerar individer genom att hindra deltagande. Därför är det viktigt att hälsokommunikation är anpassad efter målgruppen och sker i ett tidigt skede för nyanlända för att höja deras hälsolitteracitet. En utvärdering som gjorts av ett pilotprojekt i samhällsorientering visade på vikten av att nyanlända tidigt fick delta i projektet, då det ökade effekten av information som gavs ut kring hälsopåverkan. En konsekvens av att informationen dröjer eller brister blir psykiskt lidande, sämre livskvalitet och att jämlik hälsa, en viktig aspekt av social hållbarhet, fallerar.


Hälsoinformation anpassas inte efter nyanländas behov

Nyanlända migranter är människor som haft uppehållstillstånd i Sverige i upp till fem år och beskrivs av Josefin Wångdahl och Eva Åkerman, forskare på institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet, som en heterogen grupp. I en artikel publicerad i Socialmedicinsk tidskrift beskrivs att gruppens olikheter gäller allt från ursprung till allmänna livsomständigheter och efterföljande hälsorisker. Trots tidigare nämnda olikheter delar gruppen nyanlända en utsatthet för ohälsa i olika former, där de skiljer sig från den svenska majoritetsbefolkningen. Hälsokommunikation är ett brett forskningsområde som avser hur man bäst kan utbyta hälsoinformation i syfte att engagera, bemyndiga och stödja olika grupper och individer. I tidigare nämnda utgåvan av Socialmedicinsk tidskrift på temat flyktingskap och hälsa framkommer det hur nyanlända ett har sämre upplevelser av vårdinsatser, och tenderar att avstå från att uppsöka vård trots behov. Vidare visar studien att kommunicerad hälsoinformation är mer präglad av vad samhället vill förmedla, än vad de nyanlända själva upplever ett behov av att veta.

I en undersökning utförd i region Skåne, även den publicerad i Socialmedicinsk tidskrift, framkommer att 73% av nyanlända valt att avstå från att uppsöka vård trots behov. För en del av majoritetsbefolkningen i Sverige kan det anses främmande att inte söka den vård man är i behov av och berättigad till. Eventuella orsaker kan grunda sig i en annan förståelse och värdering av hälsa, samt en tabu kring bland annat psykisk ohälsa. Det kan även handla om brister kring hur man kommunicerar information rörande hälsa, vilket visar sig genom samhällets misslyckande att förmedla hur man som svensk medborgare navigerar inom vården. Individuella konsekvenser blir en låg hälsolitteracitet som innebär okunskap kring tillvägagångssätt för hur man tar del av den hjälp som finns att tillgå i form av psykisk och fysisk vård. Majoriteten av nyanlända som talar språken arabiska, dari och somaliska uppges idag ha en låg eller begränsad hälsolitteracitet. De uppger även lägre fysisk hälsa och sämre psykiskt mående vid självskattningar.


Enligt den tidigare nämnda artikeln av Åhman är livskvalitet ett omdiskuterat ämne inom social hållbarhet. Med livskvalitet menas materiella och immateriella aspekter inom välfärd, såsom levnadsvillkor och välmående. I en artikel som beskriver dessa aspekter speglas det subjektiva välmåendet som den känslomässiga och sociala sfären som berör faktorer som tillhörighet, självförtroende och rättvisa. Författarna hävdar att dessa faktorer är lika viktiga i strävan mot social hållbarhet som välmående i form av inkomst eller fysisk hälsa, vilka prioriteras.


Allas hälsa måste prioriteras

För att uppnå social hållbarhet krävs en god folkhälsa, vilket innebär att samtliga samhällsdeltagare kan tillgodogöra sig den rätt de har att åtnjuta bästa möjliga psykiska och fysiska hälsa. Om en samhällsgrupp, såsom nyanlända migranter, exkluderas eller avstår vård på grund av bristande vårdinsatser, kan behoven för mänskligt välmående inte anses bemötta. En direkt följd blir begränsningar för ett samhälle att uppnå social hållbarhet. Ett samhälle behöver tillgodose att materiella, sociala och känslomässiga behov uppnås. Med andra ord kan inte social hållbarhet uppnås såvida inte samhället möter behoven för mänskligt välmående.

 

Keywords: #HealthCommunication #Socialhållbarhet #hälsa #hälsokommunikation #hälsolitteracitet #rättvisa #välmående

 

Texten är skriven av fyra studenter som läser kandidatprogrammet i globala studier vid Göteborgs universitet. Denna populärvetenskapliga artikel skrivs som en del av kursen Att kommunicera hållbarhet.