Lokala myndigheter står idag inför stora utmaningar. Ansvaret för att leda arbetet med The Sustainable Development Goals (SDGs) ligger på nationell nivå, men det praktiska genomförandet ligger mestadels på lokal nivå. Tillsammans med andra mål utgör SDGs grunden till politiska beslut. Ofta uppstår målkonflikter som gör att vissa mål prioriteras och andra faller bort. Dessa målkonflikter kan sätta käppar i hjulet men uppmärksammas sällan vid beslutsfattande. Hur ser problematiken ut och kan Nexus-strategin vara lösningen på dessa problem?

 

SDGs syftar till att tackla de utmaningar vår värld står inför; avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikheter och orättvisor i världen, främja fred och rättvisa samt lösa klimatkrisen. Det råder generellt sett enighet kring att de globala målen är sammankopplade och beroende av varandra. En internationell studie om SDGs uppmärksammar dock att vi i praktiken ofta delar upp målen i olika sektorer. Mål för till exempel vatten, energi och matförsörjning separeras alltså, trots att de kräver koordinerade insatser. En sådan uppdelning kan motiveras av vårt behov att smalna av fokuset för att lättare kunna mäta vår utveckling och våra framsteg. Målen blir på så sätt även lättare att kommunicera till såväl allmänheten som lokala politiker. Uppdelningen medför dock negativa konsekvenser och kan orsaka problem i hållbarhetsarbetet.

 

“Unless the populace and the politics are made aware of the interdependencies of water, energy, and food [...] unsustainable practices are destined to continue.” - Dr. Fritz Holzwarth, Deputy Director General for Water Management

 

Varför är en uppdelning av målen problematisk? Jo, genom att göra denna distinktion riskerar vi att förlora det holistiska perspektivet, alltså helhetssynen. Utan den riskerar hållbarhetsarbetet att falla platt eftersom vi misslyckas med att kombinera målen i den praktiska implementeringen. Istället för synergilösningar, där mål kombineras, hamnar målen i konflikt med varandra. Dessa målkonflikter kan leda till prioriteringar som sker på bekostnad av andra mål, så kallade trade-offs. I värsta fall kan prioriteringarna direkt motarbeta de övriga målen. En sådan strategi är mycket ineffektiv då den inte tar hänsyn till framtida hållbarhetsarbete.

 

Ett exempel på sådana trade-offs ser vi i Tanzanias mål att öka matproduktionen, genom kommersialisering av jordbruket. Visserligen kan denna strategi bidra till att uppnå målet att utrota hunger. Samtidigt hotar den lokala bönders verksamhet och arbete, vilket motverkar målen om anständiga arbetsvillkor och minskad ojämlikhet. Liknande tendenser kan vi se i olika delar av världen. I den internationella studien om SDGs uppmärksammas bland annat Indiens investeringar i förnybar energi. Statens vattenkraftsprojekt bidrar till målet hållbar energi för alla men kan samtidigt medföra negativa konsekvenser för vattennivåer i Indien och grannländerna. Därmed hotar projekten måluppfyllelsen av rent vatten och sanitet för alla.

 

Forskare varnar för att vissa frågor prioriteras över andra, till följd av att hållbarhetsarbetet inte sker genom samverkan mellan olika sektorer. Social och ekologisk hållbarhet förbises ofta, då ekonomisk maximering prioriteras. En studie från Finland konstaterar att miljöfrågor inte får lika mycket uppmärksamhet vid kommunala beslutsfattanden. En av anledningarna är den snäva budget som politikerna ofta har att jobba med. Genom att prioritera ekonomisk vinning är tanken att de ska få större ekonomiskt utrymme för resten av hållbarhetsarbetet. Politiker drivs därför till att fokusera på den ekonomiska hållbarheten och åsidosätta de andra hållbarhetsaspekterna. Även mandatperioder kan påverka hur politiker anpassar sig till långsiktigt tänkande kring mål. Korta mandatperioder kan driva politiker till att prioritera mål som kan uppnås på kort sikt. Samtidigt måste politikerna ta hänsyn till medborgarnas intressen och mål på olika nivåer som inte alltid är samordnade. Lokala mål och behov kan vara svårförenliga med till exempel SDGs. Så är ofta fallet vid satsningar på infrastruktur, där det kan bli en utmaning att integrera miljömålen.

 

It is critical that we embrace a new nexus between food, water and energy rather than treating them in different ‘silos’. All three need to be fully integrated, not treated separately […]”  - UN Secretary-General's High-Level Panel on Global Sustainability

 

Finns det då en lösning på denna problematik? Problemet är komplext men ett holistiskt perspektiv på hållbarhet kan hjälpa oss att se sambanden mellan de olika målen. Därmed kan vi också fokusera på fler aspekter än de ekonomiska. Genom ett holistiskt angreppssätt inkluderas alla 17 mål och får samma tyngd, vilket är avgörande för att hållbarhetsarbetet ska bli långsiktigt. Utöver detta krävs ett mer långsiktigt tänkande där kontextuella risker och möjligheter förutses.

​

Den internationella studien om SDGs konstaterar att en nexus-strategi kan vara ett sätt att ta hänsyn till alla mål utan att hindras av målkonflikter. Begreppet nexus indikerar en koppling mellan två eller fler saker, i detta sammanhang de olika målen. Nexus-strategin är särskilt applicerbar på SDGs då det erbjuder just ett holistiskt tillvägagångssätt. Med en nexus-strategi hade till exempel Indiens investeringar i förnybar energi kunnat genomföras med större hänsyn till målet om rent vatten och sanitet för alla. Lösningarna döljer sig ibland bakom de mest uppenbara åtgärderna, som ofta baseras på ekonomisk hållbarhet. En nexus-strategi innebär att se över alla mål och hur de påverkas av olika åtgärder. Genom att göra denna analys i förväg kan vi synliggöra alternativa lösningar  och undvika att göra misstag.

​

Nexus-strategin ska ses som ett komplement till utökad kommunikation och samarbete. Enstaka förvaltningar och politiker kan uppleva svårigheter i att sätta sig in i alla dimensioner av hållbarhet. Ett utökat samarbete där relevanta intressenter involveras gynnar kommunernas strategier och förenklar realiseringen av hållbarhetsarbetet. Det bidrar också till kunskapsdelning och innovativa lösningar.

Att uppfylla de SDGs som staterna åtagit sig kräver ett gediget arbete på lokal nivå. Det finns många utmaningar i hållbarhetsarbetet men ingen universell lösning på dem. De ekonomiska, sociala och ekologiska utmaningar som SDGs ämnar lösa tar inte heller hänsyn till korta mandatperioder. Hållbarhetsarbetet måste därför utformas med en lång tidsram. Framförallt måste vi synliggöra målkonflikter för att skapa bättre förutsättningar att begränsa deras negativa inverkan. Vidare måste ekonomiska, sociala och ekologiska hållbarhetsmål ses som sammankopplade och prioriteras lika. Eftersom SDGs är sammanlänkade förespråkar vi en nexus-strategi i arbetet med målen. Detta holistiska perspektiv underlättar hållbarhetsarbetet genom att ena målen. På så sätt motverkar vi att vissa intressen på lokal nivå går före andra och främjar såväl ekonomisk som ekologisk och social hållbarhet.