Klimatomställningen och arbetarna: en kamp för fackföreningarna

Matilda Eliasson, Adam Landén, Olivia Malvebo, Gustav Michaelsson & Nellie Nyberg | 18 mars 2021

En kvinna håller ett ‘Just Transition Now’-plakat på en demonstration i Minneapolis.

Klimatfrågan har kommit att bli samtidens största utmaning. Hur genomför vi en klimatomställning utan att den sker på bekostnad av arbetare*?

 

I Spanien stängs miljöskadliga och olönsamma kolgruvor ner, vilket drabbar vissa regioner hårt. När kolgruvearbetare först informerades om en nedstängning av kolgruvorna möttes beslutet av oro. Fackföreningarna lyckades dock övertyga den spanska regeringen om att utveckla en plan för framtiden som inkluderade arbetarna. Enligt världsfacket (ITUC) investerades 250 miljoner euro i utbildning och omskolning för de arbetare som förlorade sina jobb. Dessutom avsattes pengar för att återställa tidigare gruvplatser och tidigare gruvarbetare prioriterades i anställningen.

 

Det råder idag en föreställning om att det existerar en motsättning mellan klimatomställning och att behålla sitt jobb; idén om att arbetare blir offer för den klimatpolitik som förs. Alla står vi inför dilemmat att hantera den globala uppvärmningen vilket innebär att ingen av dessa frågor kan negligeras; varken klimatomställningen eller försäkran om att ha ett säkert och tryggt arbete. Det har tidigare inte förts många samarbeten mellan fackförbund och klimatrörelsen. De samhällsvetenskapliga forskarna Nora Räthzel och David Uzzell visar dock att detta är på väg att förändras i rätt riktning. Den sociala kontexten måste vara en del av en rättvis och hållbar omställning.  

 

Klimatuppvärmningen och miljöförstöringen påverkar oss alla, men arbetare drabbas värst oavsett vilken del av världen de lever i. En studie vid Umeå universitet visar att bara i Sverige dör 7600 personer om året av luftföroreningar. Dödsfallen orsakas oftast av hjärt- kärlsjukdomar, och drabbar främst lågutbildade och socioekonomiskt utsatta grupper. Enligt Naturskyddsföreningen kommer de som har det sämst ställt, ur ett globalt perspektiv, att drabbas värst av översvämningar, hetare klimat och medföljande torka. Arbetare som redan vistas i heta miljöer på exempelvis fabriker riskerar sedan tidigare sin hälsa, vilket är ett arbetsmiljöproblem som fackföreningsrörelsen länge arbetat med. Till följd av klimatförändringarna vidgas därför den fackliga sfären till att även innefatta utomhusmiljön.

 

Globalt sett löper arbetare i låginkomstländer större risk att drabbas av klimatkatastrofer, trots att de knappt bidragit till den globala uppvärmningen.

 

För att bryta idén om att en klimatomställning innebär förlorade jobb för arbetare, som också är de som drabbas hårdast av den globala uppvärmningen, måste en klimatomställning vara socialt hållbar. Enligt internationella arbetsorganisationen (ILO) stämmer inte idén om att en klimatomställning automatiskt innebär att arbetares sysselsättning går förlorad. De menar att även om vissa jobb kommer att gå förlorade kommer fler jobb att skapas. Peter Newell och Dustin Mulvaney, forskare inom internationella relationer, menar att åtgärder som görs för att styra samhället mot en framtid med lägre koldioxidutsläpp måste ta hänsyn till jämställdhet och rättvisa. Denna strävan efter en socialt hållbar klimatomställning kallas Just Transition.

En just transition innebär att tillgodose behoven hos de vars försörjning påverkas av en klimatomställning eller är beroende av en fossil bränsleekonomi. Newell och Mulvaney pekar vidare på att omställningen ska ta hänsyn till de som utsätts för klimatförändringarnas direkta konsekvenser, så kallad klimaträttvisa. Att uppnå en just transition kräver mer än enstaka politiska beslut på statlig nivå. En australisk studie visar att fackföreningar blir oerhört viktiga aktörer i arbetet mot en just transition eftersom den direkta relationen med arbetare, arbetsgivare, regering och samhället är av största vikt för att åstadkomma förändring.
 

En just transition har påbörjats i ett flertal länder och industrier. Enligt ITUC har Kanada och Tyskland, likt Spanien, börjat avveckla den miljöskadliga kolindustrin och fackföreningarna i länderna har utvecklat strategier för en hållbar omställning. Det är av största vikt att fackföreningarna håller ihop och har en tydlig plan för hur övergången ska ske, sammanställer arbetarnas krav och sitter med vid förhandlingsbordet för att se till att en omställning inte sker på arbetarnas bekostnad.

 

För att lyckas med omställningen från resursslukande industriella produktions- och konsumtionsmönster är det viktigt att den är hållbar. Inte bara ur miljöhänsyn, utan även på ett socialt och ekonomiskt plan. Räthzel och Uzzell menar att omställningen kommer att leda till en förändring av produktionskedjor och det är viktigt att de nya jobben som skapas är bra jobb genom hela kedjan. Arbetares rättigheter måste respekteras genom hela processen. 

 

Fackföreningar är de största organisationerna i världen när det kommer till att kämpa för grundläggande rättigheter och bättre sociala villkor. Det är därför viktigt att fackföreningarna får utrymme att påverka arbetares villkor i en global klimatomställning. Genom att involvera klimatfrågan i sitt arbete och vara drivande i omställningen kommer fackföreningsrörelsen att få en viktig roll i vår tids största utmaning.

* Arbetare är den som säljer sin arbetskraft och ej äger produktionsmedlen. Även de arbetslösa utan kapital räknas i denna text som arbetare. Fokus i texten ligger på de arbetare som har det sämst ställt.

Författarna läser tredje året på kandidatprogrammet i globala studier vid Göteborgs universitet. Programmet har sin utgångspunkt i den samhälleliga målsättningen om hållbar utveckling och fokuserar på globala problem och utmaningar. Författarna har tillsammans kompetens inom områdena internationella relationer, globala genusstudier, humanekologi och politiskt arbete.